I make my own luck

Igår grät jag. överallt. Nu idag känns det helt tomt. Det är något som saknas! Jag vet att förhållandet mellan mig och O inte var bra för mig. Känns som att jag hade svårt att vara mig själv, säga vad jag tyckte och tänkte. Vet inte vad som fick mig att vara tyst, men det är verkligen inte jag!! Jag brukar annars alltid säga precis vad jag tänker..

Men det som gör mig så ledsen är att jag tycker att han har en personlighet som ingen annan och jag kommer aldrig att få ta del av den igen! Jag tror inte att man kan vara vänner efteråt. Jag skulle ju på något sätt se honom som någon jag har varit tillsammans med, inte som en vän!

Men på tal om vänner. Vilka underbara vänner jag har, helt fantastisk familj som ställer upp utan att jag behöver be om det. Och även människor jag bara känner ytligt verka bry sig på riktigt. Det får en att tänka. Tänka på vad man faktiskt har och glöma lite vad min inte har!